Det går segt med packningen... det känns inte som om det är på riktigt ännu. Jag är också rädd att den nuvarnade innehavaren börjar krångla med avflyttningen eller kanske överklagar köpet eller liknande, jag vågar helt enkelt inte börja packa på riktigt.
Att jag gått och köpt ett hus till mig och barnen känns fortfarande stort. Jag känner mig stark och modig. Sarah Dawn Finer sjöng låten i melodifestivalen som till varje ord beskriver mina känslor just nu.
http://www.youtube.com/watch?v=6uhezzqJsKY
Moving on
Dreaming, hoping, for another try
I’ve been looking, searching, deeper down inside
And if I loose my way, I’ll find another road
‘Cause I can make a change on my own
I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally
I’m moving on
Something, somewhere, that I long to find
I am learning, slowly, one day at a time
That if I loose and fail, I’ll be fine
I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally
I’m moving on
(I can move it) To a brighter dawn
(I can move it) Gotta take the fight
(I can move it) I can make it right
I can make it right
I’m moving on….
Nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on
I can move it, I can move it
Jenny
lördag 21 mars 2009
tisdag 17 mars 2009
Att köpa bostad genom kronofogden.
Innan jag köpte min bostadsrätt hade jag aldrig haft med kronofogden att göra alls. Jag visste att de hade auktioner där de sålde saker de hade tagit hand om men mer visste jag inte.
Jag tänkte jag skulle berätta hur det har gått till hittills i mitt köp av bostadsrätten, kanske kan det ge någon som går i samma funderingar lite information.
Det var mina föräldrar som såg i tidningen att en bostadsrätt var till salu genom s.k. executiv auktion. Det skulle vara en visning den 3/3 och själva auktionen skulle äga rum den 12/3.
Jag ringde innan för att förhöra mig om att visningen fortfarande var aktuell dagen det var dags, executiva auktioner kan ställas in med mycket kort varsel om ägaren har hittat en lösning för att lösa sina skulder. Jag frågade även om man behövde anmäla sig till visningen, i mitt fall var det bara att komma till bostadsrätten.
Eftersom mina föräldrar var på semester så tog jag med mig min farbror för ett extra par ögon, man får bara en chans att titta på fastigheten så det gäller att göra det grundligt.
Vi blev förvånade när vi insåg att vi skulle bli själva på visningen. I och för sig hade denna bostad legat ute på hemnet.se i ca 6 månader men p.g.a det höga priset hade det inte blivit sålt.
Vi stod tillsammans med mannen från kronofogden utanför tills klockan slog 12.30, då förklarade han visningen öppnad och så gick vi in. Bostadsrättsinnehavaren var hemma men höll sig i bakgrunden. Innan vi gick in berättade mannen att det inte var helt ovanligt att ägarna inte var hemma/inte hade lämnat nyckel och då kunde man behöva kalla på en låssmed för att komma in.
Vi gick runt och kollade bostadsrätten och fick även chansen att fråga innehavaren lite frågetecken som dykt upp.
När vi var nöjda sa mannen från kronofogden att om vi var intresserade så skulle vi se till att vara i tid till auktionen, sedan for han vidare för att visa ett annat hus.
Efter samtal med mina föräldrar och lånelöfte från banken så beslutade vi oss för att gå på auktionen för att se om jag hade någon chans att köpa bostadsrätten.
Innan vi åkte in till kronofogden för att gå på auktonen kollade jag på deras hemsida för att se om bostadsrätten fanns kvar och att auktionen fortfarande var aktuell.
Vi var i god tid och satt utanför och väntade medans en annan auktion pågick i salen. I den auktionen var det bara en som var intresserad och vi började fundera på hur en budgivning då går till. När det sedan var dags för auktionen jag var intresserad av insåg vi att det bara var vi som kommit för att buda även på denna auktion.
Förrättningsmannen visade papper på vilka skulder som skulle lösas för den nuvarnade bostadsrättsinnehavaren samt vad bostadsrätten hade för marknadsvärde. Han förklarade att budet vi la var tvunget att ligga i fas med marknadsvärdet, han fick inte sälja för lågt. Även bostadsrättsföreningen (brf) var med och skulle godkänna köpeskillingen. Vi fick två bud på oss.
Vi gav vårt första bud och budet klubbades. Bfr uppgav att de anser budet för lågt - Inropet godtas ej heller av myndigheten. Vi gav vårt andra och sista bud. Budet klubbades och brf godkänner budet vilket också kronofogden gjorde.
Vi fick nu betala 25% av köpeskillingen kontant på plats. (kontant eller postväxel).
resterande del ska vara kronofogden till hands senast den 8 april. När resterande pengar är inbetalda har jag rätt att flytta in i bostadsrätten förutsatt att jag har blivit medlem i bostadsrättsföreningen.
Nu har den nuvarnade bostadsrättsinnehavaren 3 veckor på sig att överklaga försäljningen.
Mitt bud täckte de skulder han hade så jag hoppas att allt går som det ska nu så att vi kan flytta in i april!
Jenny
Jag tänkte jag skulle berätta hur det har gått till hittills i mitt köp av bostadsrätten, kanske kan det ge någon som går i samma funderingar lite information.
Det var mina föräldrar som såg i tidningen att en bostadsrätt var till salu genom s.k. executiv auktion. Det skulle vara en visning den 3/3 och själva auktionen skulle äga rum den 12/3.
Jag ringde innan för att förhöra mig om att visningen fortfarande var aktuell dagen det var dags, executiva auktioner kan ställas in med mycket kort varsel om ägaren har hittat en lösning för att lösa sina skulder. Jag frågade även om man behövde anmäla sig till visningen, i mitt fall var det bara att komma till bostadsrätten.
Eftersom mina föräldrar var på semester så tog jag med mig min farbror för ett extra par ögon, man får bara en chans att titta på fastigheten så det gäller att göra det grundligt.
Vi blev förvånade när vi insåg att vi skulle bli själva på visningen. I och för sig hade denna bostad legat ute på hemnet.se i ca 6 månader men p.g.a det höga priset hade det inte blivit sålt.
Vi stod tillsammans med mannen från kronofogden utanför tills klockan slog 12.30, då förklarade han visningen öppnad och så gick vi in. Bostadsrättsinnehavaren var hemma men höll sig i bakgrunden. Innan vi gick in berättade mannen att det inte var helt ovanligt att ägarna inte var hemma/inte hade lämnat nyckel och då kunde man behöva kalla på en låssmed för att komma in.
Vi gick runt och kollade bostadsrätten och fick även chansen att fråga innehavaren lite frågetecken som dykt upp.
När vi var nöjda sa mannen från kronofogden att om vi var intresserade så skulle vi se till att vara i tid till auktionen, sedan for han vidare för att visa ett annat hus.
Efter samtal med mina föräldrar och lånelöfte från banken så beslutade vi oss för att gå på auktionen för att se om jag hade någon chans att köpa bostadsrätten.
Innan vi åkte in till kronofogden för att gå på auktonen kollade jag på deras hemsida för att se om bostadsrätten fanns kvar och att auktionen fortfarande var aktuell.
Vi var i god tid och satt utanför och väntade medans en annan auktion pågick i salen. I den auktionen var det bara en som var intresserad och vi började fundera på hur en budgivning då går till. När det sedan var dags för auktionen jag var intresserad av insåg vi att det bara var vi som kommit för att buda även på denna auktion.
Förrättningsmannen visade papper på vilka skulder som skulle lösas för den nuvarnade bostadsrättsinnehavaren samt vad bostadsrätten hade för marknadsvärde. Han förklarade att budet vi la var tvunget att ligga i fas med marknadsvärdet, han fick inte sälja för lågt. Även bostadsrättsföreningen (brf) var med och skulle godkänna köpeskillingen. Vi fick två bud på oss.
Vi gav vårt första bud och budet klubbades. Bfr uppgav att de anser budet för lågt - Inropet godtas ej heller av myndigheten. Vi gav vårt andra och sista bud. Budet klubbades och brf godkänner budet vilket också kronofogden gjorde.
Vi fick nu betala 25% av köpeskillingen kontant på plats. (kontant eller postväxel).
resterande del ska vara kronofogden till hands senast den 8 april. När resterande pengar är inbetalda har jag rätt att flytta in i bostadsrätten förutsatt att jag har blivit medlem i bostadsrättsföreningen.
Nu har den nuvarnade bostadsrättsinnehavaren 3 veckor på sig att överklaga försäljningen.
Mitt bud täckte de skulder han hade så jag hoppas att allt går som det ska nu så att vi kan flytta in i april!
Jenny
papper på posten
Idag kom papprena på försäljningen och ett inbetalningskort som jag ska använda för att betala in resten av köpeskillingen. Huset är köpt genom kronofogden och meningen är att allt ska vara klart den 8 april, då ska den gammle bostadsrättsinehavaren ha flyttat, men nu har han tre veckor på sig att överklaga försäljningen.
Jag ska börja betala månadsavgift fr.o.m. april, så den ska vara inne den 31 mars. Jag hoppas verkligen att han flyttar till den 8 april för annars blir det jobbigt. Då får man kontakta kronofogden så att de får hjälpa mig att avhysa honom.
Är lite nervös och orolig, tänk om jag bara köpt mig massa problem? Försöker att tänka positivt, allt kanske går jättebra....
Betalde in avgiften för medlemskapet i HSB idag och skickade in mina ansökingspapper.
Nu är det bara att vänta tills den sista mars då jag tänkte betala in resten av köpeskillningen och sen är det bara att hoppas att hans flytt går smidigt så att jag kan få nycklarna och börja... STÄDA! :)
Jenny
Jag ska börja betala månadsavgift fr.o.m. april, så den ska vara inne den 31 mars. Jag hoppas verkligen att han flyttar till den 8 april för annars blir det jobbigt. Då får man kontakta kronofogden så att de får hjälpa mig att avhysa honom.
Är lite nervös och orolig, tänk om jag bara köpt mig massa problem? Försöker att tänka positivt, allt kanske går jättebra....
Betalde in avgiften för medlemskapet i HSB idag och skickade in mina ansökingspapper.
Nu är det bara att vänta tills den sista mars då jag tänkte betala in resten av köpeskillningen och sen är det bara att hoppas att hans flytt går smidigt så att jag kan få nycklarna och börja... STÄDA! :)
Jenny
torsdag 12 mars 2009
Idag hände det!
Jag är fortfarande lite chockad och omtumlad. Men för några timmar sedan la jag bud och handpenning på en bostadsrätt.
Vi ska om allt går som det ska flytta in i ett radhus om en månad.
Kan inte beskriva känslan, det är för stort för att ta på ännu.
Ena sekunden känns allt som vanligt och i nästa så får jag en lyckorusning i hela kroppen. Samtidigt är jag nog skitskraj... det är stort...för mig är det stort.
Huset är slitet och inte renoverat på många många år. Det blir mycket att göra men det känns som en utmaning som passar mig.
Nu är det bara att hålla alla tummar att allt får som det ska vid avflyttning och inflyttning... Antar att det är likabra att börja PACKA!
Jenny
Vi ska om allt går som det ska flytta in i ett radhus om en månad.
Kan inte beskriva känslan, det är för stort för att ta på ännu.
Ena sekunden känns allt som vanligt och i nästa så får jag en lyckorusning i hela kroppen. Samtidigt är jag nog skitskraj... det är stort...för mig är det stort.
Huset är slitet och inte renoverat på många många år. Det blir mycket att göra men det känns som en utmaning som passar mig.
Nu är det bara att hålla alla tummar att allt får som det ska vid avflyttning och inflyttning... Antar att det är likabra att börja PACKA!
Jenny
Hitta hem
Man, Villa, Volvo, Vovve och två barn. Det var jag... tills allt rasade.
Kanske hade jag levt med rosa solglasögon för att slippa känna det som var fel.
Kanske trodde jag att det var som det skulle, att allt var bra och helt normalt, även om jag tvekade ibland. Oavsett vad så blev det totalt svart när det krachade.
Det tar tid att att komma tillbaka till stående och ännu länge tid innan man kan gå rakt igen.
Att gå från det trygga (som det kändes då) familjelivet till att plötsligt behöva leta efter en lägenhet till sig själv och sina två små barn är fruktansvärt läskigt om man inte är förbered och det var inte jag.
Jag och barnen flyttade till en liten tvåa på landet, lämnade den stora villan bakom oss. Köket där jag brukade laga kvällsmat till vår familj, barnens rum som allt som oftast varit överfulla med leksaker. Trädgården med mitt äppelträd, mitt plommonträd och mina vindruvrankor som jag fått på mina födelsedagar. Träden jag planterade för mina barn och barnbarn... Alla minnen, vårat hem.
Barnen blev ledsena över att behöva lämna sina rum, men ännu mer ledsena över att behöva lämna katten som vi begravt i trädgården någon månad tidigare. De hade svårt att förstå varför, förstå varför de skulle lämna gungan i trädet. Svårt att förstå varför våra grannar inte skulle vara grannar mer.
Vi tog våra saker och skapade ett nytt hem. Det var trångt men det fungerade, det skulle bara vara tillfälligt.... Vi har nu bott här i 1,5 år. Barnen är inte längre så små, den stora ska börja skolan till hösten... Jag märker att de saknar närheten till kompisar, jag märker att de behöver mer utrymme, att de behöver kunna dra sig undan ibland. Jag behöver mer utrymme. Vi delar sovrum alla tre, det funkar men är inte optimalt, vi är flockdjur men vi behöver även en egen zon.
Det är dags att ta nästa steg i livet. Jag har stått stilla och läkt ihop någorlunda. Ärren är färska men de ska nog hålla... Det är dags att gå vidare... Att gå vidare, på riktigt.
Jenny
Kanske hade jag levt med rosa solglasögon för att slippa känna det som var fel.
Kanske trodde jag att det var som det skulle, att allt var bra och helt normalt, även om jag tvekade ibland. Oavsett vad så blev det totalt svart när det krachade.
Det tar tid att att komma tillbaka till stående och ännu länge tid innan man kan gå rakt igen.
Att gå från det trygga (som det kändes då) familjelivet till att plötsligt behöva leta efter en lägenhet till sig själv och sina två små barn är fruktansvärt läskigt om man inte är förbered och det var inte jag.
Jag och barnen flyttade till en liten tvåa på landet, lämnade den stora villan bakom oss. Köket där jag brukade laga kvällsmat till vår familj, barnens rum som allt som oftast varit överfulla med leksaker. Trädgården med mitt äppelträd, mitt plommonträd och mina vindruvrankor som jag fått på mina födelsedagar. Träden jag planterade för mina barn och barnbarn... Alla minnen, vårat hem.
Barnen blev ledsena över att behöva lämna sina rum, men ännu mer ledsena över att behöva lämna katten som vi begravt i trädgården någon månad tidigare. De hade svårt att förstå varför, förstå varför de skulle lämna gungan i trädet. Svårt att förstå varför våra grannar inte skulle vara grannar mer.
Vi tog våra saker och skapade ett nytt hem. Det var trångt men det fungerade, det skulle bara vara tillfälligt.... Vi har nu bott här i 1,5 år. Barnen är inte längre så små, den stora ska börja skolan till hösten... Jag märker att de saknar närheten till kompisar, jag märker att de behöver mer utrymme, att de behöver kunna dra sig undan ibland. Jag behöver mer utrymme. Vi delar sovrum alla tre, det funkar men är inte optimalt, vi är flockdjur men vi behöver även en egen zon.
Det är dags att ta nästa steg i livet. Jag har stått stilla och läkt ihop någorlunda. Ärren är färska men de ska nog hålla... Det är dags att gå vidare... Att gå vidare, på riktigt.
Jenny
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)